ChJl11\ nwonriil'KJ-1rE01;uuIUCTII IHJLIUNAL ))I: Jl ISIIUA [)L L\S COMliNIU \DL:S L:.l lROPLAS SOlUNiDVlJi (IVROl'Sh.Y(11Sl'Ol,I(L-NSTVi lll: IJilH>l'-USKI I 1-LILSSh.-\lll RSllOMSIOI Ci l R I C I I T S I l < > I D U < l : l : J U > l ' , \ I S C I 11 - N C i l : M l : I N S ( ' I I A F I F N FUROOP:\ l 'IIFNDI SrF KOii\ 1S L\lk,\�_,'I111'10 lrJNI \H2lli\'fki!N K<>INOl'I11!lN COl lRT <)f Jl IS'IICT Ol l IIF El IR <)l'l,\N CO:\·fMl !NITlf-S UH!R DLJUS IICL DI.S C 011,IM l IN-\l ITl:S l:UROl'LLNNl:S C l IIRT fll lRFITI !Il JN ,\JS Ni\ g( f> MI 11'1IOB;\I _ FOR P/\CII CORTE Dl Cill lSrJ/1,\ llFLLE COMl 'NITA El !ROPEE I-IROl'AS KOl'll'Nll 'IIFS,\ LllROl'OS ll1:NDRIIl_ I1:!SINUUMO11:.ISM\S AL Il lR(W-\1 Ki>L(>SSUiils BiROSJ\(iA 11.lJlll(11IAl-(il'S'IIZ/JAI·\L-KOl\,lliNII,\IIETEWROl'l:I IKli \'AN IlISl'I111: \AN DLUIROl'LSLGl:MLLNSCHAl'l'LN I l < Y B \ I N , \ I S l ' I <- , \ \\ ' I E D L I \\ O S ( - , W S l ' Ö L N O I E l I R O l ' L I S l , I C I I I Rlll\ 'Ni\f _ Dl' J\ 'STi<, A DAS ('(JMlJNILHrn:S 1:1 IROPEIAS ClIRIF-\DLIlISIT!ILACOl\-llINII:\!ILOR l'.UROl'l:NE S\ 'IN\' ll\'OI < I:\ IR(>J>SK YCH Sl'OL:frågan 51 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet huruvida artikel 1 b andra stycket tredje strecksatsen första villkoret i direktiv 92/50 skall tolkas så, att villkoret "finansieras av staten", i fall ett offentligt radio- och televisionsorgan finansieras på det sätt som beskrivs i den första tolkningsfrågan, innebär ett krav på att staten eller annan offentlig myndighet direkt kan ingripa i ett sådant organs tilldelning av ett kontrakt av det slag som är i fråga i målet vid den nationella domstolen för att villkoret skall vara uppfyllt. 52 Domstolen anmärker, som en utgångspunkt för svaret på denna fråga, att ordalydelsen i den aktuella bestämmelsen inte ger något stöd för att villkoret "finansieras av staten" innebär ett krav på att staten eller ett statligt organ kan ingripa direkt i en viss offentlig upphandling för att detta villkor skall vara uppfyllt. 53 Vad avser kriteriet att ett organ står i beroendeförhållande till staten, vilket är ett kriterium som domstolen har utvecklat vad gäller de tre villkoren i artikel 1 b andra stycket tredje strecksatsen i direktiv 92/50 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 januari 1998 i mål C-44/96, Mannesmann Anlagenbau Austria m.fl., REG 1998, s. I-73, punkt 20), har den nationella domstolen hänvisat till det synsätt som kommit till uttryck i viss rättspraxis och doktrin i Tyskland att detta I - 12 HAYERISCHER RUNDl-'UNK M FL villkor om beroende är uppfyllt om staten kan utöva ett konkret inflytande över de olika förfarandena för offentlig upphandling. 54 Domstolen anmärker härvid att frågan om de nu aktuella programföretagens beroendeförhållande till staten endast uppkommer vad avser upphandlingar som saknar samband med uppfyllandet av företagens grundlagsskyddade public service-uppdrag i inskränkt mening, det vill säga att utforma och producera program. Den upphandling som är i fråga i målet vid den nationella domstolen rör inte denna verksamhet. 55 Domstolen vill vidare understryka att i förevarande fall är, såsom framgår av resonemanget avseende den första frågan, programföretagen beroende av staten för sitt fortbestånd. Villkoret om beroende av staten är således uppfyllt vad avser dessa organ, varför det saknas anledning att pröva huruvida staten har möjlighet att utöva konkret inflytande över de berörda organens beslut i olika upphandlingar. 56 Om det visar sig att de aktuella programföretagen i en mer vidsträckt mening är beroende av staten finns det nämligen en risk att de, om de inte behöver följa gemenskapsreglerna om offentlig upphandling, låter andra hänsyn än ekonomiska hänsyn få inflytande över deras beslut, vilket bland annat kan leda till att de gynnar inhemska anbudsgivare eller anbudssökande. Organen kan ha en sådan inställning utan att bryta mot den tyska grundlagen som inte innehåller något sådant förbud. Den nationella domstolen har således helt rätt i sitt påpekande att kravet på att staten skall hålla sig neutral vad gäller de aktuella organens programverksamhet, som framgår av den tyska grundlagen och som Bundesverfassungsgericht har tolkat detta krav, inte innebär ett krav på att de aktuella organen måste hålla sig neutrala i frågor om offentlig upphandling. En sådan risk strider mot målen med gemenskapsrättens bestämmelser om offentlig upphandling enligt vad som beskrivits i punkterna 38 och 39 ovan. 57 Den nationella domstolen vill även, vad avser svaret på den andra tolkningsfrågan, få klarhet i vilken relevans som bör tillmätas domstolens ståndpunkt i punkt 21 i domen i det ovannämnda målet University of Cambridge, nämligen att även om ett visst organs finansiering kan avslöja att detta organ är nära knutet till en upphandlande myndighet, har detta kriterium inte en oinskränkt räckvidd. De utbetalningar som görs av en upphandlande myndighet får inte alla till följd att det skapas en särskild underordnad eller beroende ställning eller att en sådan ställning förstärks. Endast sådana bidrag som genom ett ekonomiskt stöd utan särskild motprestation finansierar eller stöder det berörda organets verksamhet kan anses som "offentlig finansiering". 58 Domstolen anmärker härvid, vad avser förhållandet mellan de aktuella programföretagen och konsumenterna, att det framgår av punkterna 23-25 i domen i det ovannämnda målet University of Cambridge att medel som staten betalar ut utan att erhålla någon motprestation enligt ett avtal kan räknas som I - 13 DOM AV DEN 13 12..2007 MÅLC-337/06 "statlig finansiering". Såsom redan konstaterats i punkt 45 ovan har staten ingen avtalsreglerad rätt till en motprestation för de medel som denna beviljar de programföretag som här är i fråga. Varken konsumenternas skyldighet att betala radio- och TV-avgiften eller dess storlek har sin grund i ett avtal mellan programföretagen och konsumenterna. Tvärtom är det så, att alla som innehar en radio- eller TV-mottagare är skyldiga att betala avgiften, oavsett huruvida de använder sig av de tjänster som dessa företag tillhandahåller. 59 På samma sätt erhåller staten i förevarande fall inte någon avtalsreglerad motprestation, eftersom, såsom den nationella domstolen med rätta har understrukit, den finansiering som här är i fråga syftar till att göra det möjligt för programföretagen att uppfylla sitt public service-uppdrag, nämligen att erbjuda medborgarna radio och TV som bygger på mångfald och saklighet. I detta avseende skiljer sig de aktuella programföretagen inte från andra offentliga organ som erhåller statliga medel för att kunna utföra sitt uppdrag i allmänhetens tjänst. 60 Svaret på den andra frågan blir således att artikel 1 b andra stycket tredje strecksatsen första villkoret i direktiv 92/50 skall tolkas så, att villkoret "finansieras av staten", när sådana offentliga radio- och televisionsorgan som är i fråga i målet vid den nationella domstolen finansieras på det sätt som beskrivits ovan i samband med prövningen av den första tolkningsfrågan, inte innebär ett krav på att staten eller annan offentlig myndighet direkt kan ingripa i sådana organs tilldelning av ett kontrakt av det slag som är i fråga i målet vid den nationella domstolen för att villkoret skall vara uppfyllt. Den tredje tolkningsfrågan 61 Den nationella domstolen har ställt den tredje tolkningsfrågan för att få klarhet i huruvida artikel 1 a iv i direktiv 92/50, jämförd med artikel 1 b andra stycket tredje strecksatsen i samma direktiv, skall tolkas så, att endast offentliga kontrakt som rör de tjänster som anges i den förra bestämmelsen faller utanför direktivets tillämpningsområde. 62 Enligt artikel 1 a iv i direktiv 92/50 är direktivet inte tillämpligt på offentliga kontrakt som avser tjänster som berör programföretagens kärnverksamhet, det vill säga att utforma och producera program, och detta av sociala och kulturella skäl - angivna i elfte skälet i direktiv 92/50 och, mer tydligt, i skäl 25 i direktiv 2004/18 - som gör det olämpligt att tillämpa direktivet på sådana kontrakt. 63 Denna bestämmelse har, som generaladvokaten har anmärkt i punkt 80 i sitt förslag till avgörande, sin grund i samma målsättning som uttrycks i den tyska grundlagen, nämligen att garantera att programföretagen kan uppfylla sitt public service-uppdrag på ett självständigt och opartiskt sätt. 64 Bestämmelsen i fråga utgör ett undantag från det främsta syftet med gemenskapsreglema om offentlig upphandling, såsom det angetts i punkt 39 ovan, det vill säga fri rörlighet för tjänster och främjande av så fri konkurrens som I - 14 BAYERISCHER RUNDFUNK M FL möjligt, och den bör därför tolkas restriktivt. Därför är det endast offentliga kontrakt som avser tjänster som anges i artikel 1 a iv i direktiv 92/50 som fall er utanför tillämpningsområdet för detta direktiv. Däremot gäller gemenskapsreglerna fullt ut för offentlig upphandling av tjänster som saknar samband med verksamhet som ingår i uppfyllandet av programföretagens public service-uppdrag i inskränkt mening. 65 Detta synsätt bekräftas av ovannämnda skäl 25 i direktiv 2004/18, där tillhandahållandet av den tekniska utrustning som behövs för produktion, samproduktion och sändning av program i nästsista meningen anges som exempel på sådant som direktivet inte är tillämpligt på. 66 Domstolen vill emellertid precisera att dessa överväganden endast gör sig gällande när det i det konkreta fallet är fråga om en upphandling som genomförs av ett organ som anses som en "upphandlande myndighet", i den mening som avses i artikel 1 b i direktiv 92/50. 67 Svaret på den tredje tolkningsfrågan blir således att artikel 1 a iv i direktiv 92/50 skall tolkas så, att enligt denna bestämmelse faller endast offentliga kontrakt som rör de tjänster som anges 1 denna bestämmelse utanför direktivets tillämpningsområde. Rättegångskostnader 68 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla. Mot denna bakgrund beslutar domstolen ((järde avdelningen) följande: 1) Artikel 1 b andra stycket tredje strecksatsen första villkoret i rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster skall tolkas så, att villkoret att verksamheten till större delen finansieras av staten är uppfyllt om den verksamhet som bedrivs av sådana offentliga radio- och televisionsorgan som är aktuella i målet vid den nationella domstolen till större delen finansieras genom en avgift för innehavare av radio- eller TV-mottagare, vilken föreskrivs, beräknas och uppbärs enligt regler av det slag som är i fråga i målet vid den nationella domstolen. 2) Artikel 1 b andra stycket tredje strecksatsen första villkoret i direktiv 92/50 skall tolkas så, att villkoret "finansieras av staten", när sådana offentliga radio- och televisionsorgan som är i fråga i målet vid den nationella domstolen finansieras på det sätt som beskrivits ovan i I - 15 3) DOM AV DEN 13 12.2007 MÅLC-117/06 samband med prövningen av den första tolkningsfrågan, inte innebär ett krav på att staten eller annan offentlig myndighet direkt kan ingripa i sådana organs tilldelning av ett kontrakt av det slag som är i fråga i målet vid den nationella domstolen för att villkoret skall vara uppfyllt. Artikel 1 a iv i direktiv 92/50 skall tolkas så, att enligt denna bestämmelse faller endast offentliga kontrakt som rör de tjänster som anges i denna bestämmelse utanför direktivets tillämpningsområde. Underskrifter I- 16